Riskernas historia och vad är pengar

Risk, ordet kommer från italienskans - risicare - och betyder att våga och innebär alltså ett aktivt val, att riskera något, snarare än ett ödesmättat utfall.

I Bernsteins bok Against the Gods - the remarkable story of risk får man följa med på en historia om hur riskbegreppet utvecklats från antiken fram till dags dato.

Sokrates definierade eikos, ungefärligt: liknande sanning, d.v.s. sannolikhet, men man gick inte vidare under antiken med att försöka räkna eller kvantifiera sannolikhet. Trots detta var tärningsspel i Grekland och Romarriket väldigt populära men utfall med samma sannolikhet kunde ha helt olika stipulerade odds.

Det var först under renässansen som man dokumenterat att man börja ställa upp tydliga frågeställningar om vem som har störst chans att vinna potten. Detta ledde fram till Pascal och hans triangel på 1600-talet som på en vackert sätt illustrerar olika utfall. Pascal ska ha medgett att grundmetoden var gammal men att han presenterat den på det bästa sättet - det här ger mig en fundering när man läser en sådan här idéhistorisk sammanställning och det är att vi vet när Pascal valde att presenterade metoden men inte när olika matematiker och inom olika skrån kan ha räknat ut metoden tidigare och valt att hålla det för sig själva.

Boken fortsätter att behandla mer kända och okända personer både inom statistiska metoder och sannolikhetslära fram till Keynes och Kahneman som applicerar riskbegreppet på ekonomisk teori som är Bernsteins eget huvudområde..  

Intressant och omfattande bok och den enda svagheten är att den ibland kan glida ut lite utanför ramarna och bli mer spekulativ som när det beskrivs hur Pascal blev allt mer religiös.

Passade på att läsa ytterligare en bok av Bernstein: A primer on Money, Banking and Gold en trevlig bok om hur pengar, bankväsendet hänger ihop. Första upplagan skrevs 1963 och enligt förordet ska det bara gjorts mindre uppdateringar, men boken känns förvånande aktuell,

Man märker att det här är Bernsteins huvudområde. Inga revolutionerande slutsatser men med en övertygande enkelhet förklarar han sambanden mellan värdet på pengar, inflation och räntor. Intressant att se att i och med att amerikanska ekonomin växte och dollarn blev en referensvaluta den behövde revalveras mot guldet flera gånger innan den släpptes fri,

India Unbound - resan från frigörelsen till den digitala epoken

Titeln på Gurcharan Das bok India Unbound - The Social and Economic Revolution from Independence to the Global Information Age ger en mycket bra sammanfattning av boken, som ger en mycket personlig beskrivning av utvecklingen i Indien från att landet blev självständigt 1947 (eg. 1942) fram till den digitala revolutionen 1999.

Boken skildrar historien i tre avsnitt, det första hanterar tiden fram till 1965, där utvecklingen dominerades av Nehru och kongresspartiet. Nehru satsade på ett sekulariserat och demokratiskt Indien, där man la grunden för en socialistisk stat med planhushållning. Målet var att bygga upp och genomföra en storskalig industrialisering av Indien.
Det Das menar är det största problemet att man byggde upp en enorm byråkrati med licenser och kontroller. Syftet med licenser var att begränsa att enskilda aktörer blev för stora och styra resurser dit de bäst behövdes. Men utfallet blev att företag hindrades att satsa även när det rådde brist, istället blev licenserna grunden för korruption.
Även höga skyddstullar och importrestriktioner för att skydda den nya industrin gjorde att Indiska produkter som bilar och mopeder stannade i utvecklingen.
Förutom att det drog vänstervindar på alla håll i världen och att många kunde se och fascineras av den starka utvecklingen i Sovjetunionen har Das även ett kapitel där han förklarar att även kastsystemet kan ha haft en betydelse för utvecklingen.
I Indien har handelsmän legat på en relativt låg nivå i samhällskategorin och därför har det aldrig varit eftertraktat att bli rik och framgångsrikt, vilket både förklarar bristen på entreprenörer och dragningen till socialism.

Andra delen skildrar tiden från 1966-91 som inleds av Indira Gandhis regeringsperiod. Das har lite över till Indiras sätt att styra Indien som han anser ökade korruptionen och problemen i Indien. Indira cementerade också Gandhi/Nehru klanens inflytande över kongresspartiet.
Licenser och byråkratin tog sig alltmer bisarra former som hindrade utvecklingen och jämfört med Kina och andra sydostasiatiska länder började Indien hamna långt efter.

Tredje delen som börjar 1991 då Indien under en större ekonomisk kris och stort tryck utifrån, genomförde en hel del reformer som gjorde det mycket lättare för företag att utvecklas.
Att det blivit inom IT som Indien gjort de största framstegen tror Das har att göra med att det inte är "grovarbete" så det passar för alla samhällsskick det är inte heller så inrotat vilka som kan hålla på med IT.

Den sista delen innehåller ett par mer kåserande kapitel om möjligheter och utmaningar inför framtiden. Das tror att Indien kommer att fortsätta att utvecklas och växa, men är orolig för den omfattande byråkratin. Även det politiska systemet som är komplicerat och man byggt in komplexa kvoteringar. Ytterligare något som Das var oroad för var att han såg ett minskat intresse för kunskap och en ökad religiös radikalisering - det var något år före 2001.

Krigsfotografen

I Robert Capas bok varvas den självbiografiska texten med hans egna bilder från andra världskriget.
Texten utgår från Capas uppdrag som krigsfotograf, först i Nordafrika, över till Italien och sedan dagen D och den långa marschen till Berlin.
Bilderna är gripande, många gånger suddiga ögonblicksbilder där man känner närvaron av vinande granater och fiendeeld.
Texten är gripande, bitvis dråplig och man känner själv närheten till fiendeelden.
Förordet säger att man ska ta Capas egen berättelse med en nypa salt. Capa var en historieberättare - en som gärna berättade anekdoter på barer. Känslan var ofta viktigare än sanningen.
Capa lyckas verkligen fånga känslan av att vara en krigskorrespondent. Dels svårigheterna under krigen - han var den ende fotograf som vågade gå iland på D-dagen då återerövringen av Frankrike började. Dels dråpligheterna när han under sin första insats letar efter kriget bland sanddynorna i norra Afrika. Det blir också en del anekdoter om sin vän Hemingway som alltid verkar vara närvarande.
En bok som säger mycket om känslan att vara i närheten av strider i krig, men kanske inte så mycket fakta om kriget!

Tankens bilder

var namnet på en utställning på Bildmuseet från 1997. På en genomresa som inkluderade ett besök på detta museum förra sommaren blev jag intresserad av utställningskatalogen och nu har jag tagit mig tid att läsa - titta igenom den.
Det finns fortfarande en websida med anknytning till utställningen där man kan se många av bilderna uppdelade i olika kategorier.
Det är fascinerande att se hur bilden utvecklats och i och med att tryckerikonsten utvecklats så har även bilderna blivit mera avancerade. I och med införandet av Gutenbergs tryckteknik separerades bilden och texten från varandra - något som vi först nu med datorernas hjälp med lätthet kan kombinera som vi vill. Informationen i bilder fick samlas på planscher i en separat billaga. De tidiga trädtrycken tillät inte så fina detaljer i bilderna och trät förändrades under tryckning varför också bilderna blev olika från upplaga till upplaga.
Fokus ligger på den tryckta bilden och dess utveckling därför känner jag att en del av det idéhistoriska materialet är lite tunt när pionjärer som Brunelleschi och da Vinci varken representeras av bilder eller nämns i essäerna runt bilderna.

Vandring i Pompeji

Har läst Furuhagens Pompeji Bakom ruinerna och fått tillfälle att drömma mig tillbaka till Sorrento bukten.
Eftersom jag varit där mitt i sommaren kommer jag ihåg hettan - man saknar de parasoll och markiser som satt uppe under romartiden. Vill minnas att Herculaneum var ett behagligare besök - inte så överdådigt stort samtidigt som husen var mer välbevarade. Kanske skulle man åka dit under hösten för att lättare ta in hela Pompeji.
Tycker om Furuhagens berättarstil som jag minns från hans historiska (hoppas ni ursäktar ordvitsen) tv-program från slutet på 70-talet. Sammarbetet med Hasse och Tage har satt sina spår och han kan verkligen underhålla sin publik.
Bland det mest intressanta i boken tycker jag var insikten i rommarnas liv och att man tex inte ansåg akademiska yrken vara värda något (förutom retorik som behövdes för en karriär i politiken) och således rådde det en brist på läkare, arkitekter, lärare och jurister i det rommerska riket - det är då man blir förundrad över att det kunde vara så länge och behärska en så stor del av världen.

Historiska hjältar del 2

Har efter en lång insnöad period ägnat mig åt lite historisk födjupning och läst Tokatys förnämliga A history and philosophy of fluid mechanics.
Bäst tyckte jag om första halvan där man får veta hur mekanikens lagar för vätskor utvecklats från antikens dagar till slutet på artonhundratalet då man fastlagt grunden.
Den andra halvan ger en värdefull inblick i utvecklingen inom delar av aerodynamiken - här gör den snabba utvecklingen att bara ett begränsat utsnitt hinns med - men speciellt kopplingen till utvecklingen i öst är intressant att få en bättre inblick i.

Estetik och ingenjörskonst

Har läst Lasse Brunnströms bok om den arkitektoniska utvecklingen hos svenska vattenkraftverk.

Fascinerande att få följa en intressant del av industrihistorien. De första kraftverken byggdes ofta i närheten av våra bruksmiljöer och präglades således av deras formspråk.

För att visa på vattenkraftens status och betydelse i början av 1900-talet så utformades kraftverken som monument över sin tid med mycket påkostade exteriörer och interiörer.

I och med kommersialiseringen samt att allt mer avlägsna platser utvecklades så avtog pampigheten och övergick i mera ordinära industribyggnader i utbyggnadens slutskede under 50 och 60-talet.

Brunnströms bok är fylld med bilder, skisser och ritningar och är mycket snygg i upplägget och rekommenderas varmt till alla som önskar en tidsresa tillbaka till 1900-talets början.

Hero från Alexandria

På villovägar i nätets virrvarr stötte jag plötsligt på Hero (alt Heron) . En grek i Alexandria som strax efter förr-förra milleniumskiftet, dvs 100-200 år efter kristus fördelse, beskrev en massa fantastiska tekniska uppfinningar.
Mest bestående har kanske hans brandpump blivit även om hans ångmaskin kanske är mest känd. Bland det roligaste är hans vinddrivna orgel - undrar om den roade den romerska ungdomen på nattklubbarna.

Ska testa några av hans fontäner vid tillfälle - intressant att veta hur mycket matematik som krävs för att få dessa att fungare. Eller rättare sagt vad man visste om vätskor och flöden vid den här tiden.

Det var en gång ...

...i dag som jag blev påmind om Albert Barillés fantastiska tecknade serier om världshistorien och om människokroppen som jag såg som liten.Introt fanns på Youtube i alla fall - åh man blir aldeles nostalgisk när man tänker tillbaka på kvällarna i tv-soffan.