Björnbärs & rabarber längd

Så dags för ännu ett recept från experimentköket. Inspirationen kommer denna gång från Maria och Brogyllen.

Redan nu kan man gå ut och plocka lite rabarber så det kan ni börja med.

50 g margarin smältes på spisen

2 dl mjölk blandas ned i det smälta margarinet

1 nypa salt tillsätts blandningen.

Låt blandningen bli 37°C. Medan vi inväntar maragarin och mjölkblandningen så kan vi ta:

7 dl mjöl

1 dl socker blandas ihop i en degbunke.

25 g jäst smulas ned i mjölk/margarinblandningen. Rör om tills jästen löst sig.

1 st ägg vispas ned i vätskan.

Blanda vätskan med mjöl och sockret till en smidig deg. Det kan behövas något mera mjöl.

Låt nu jäsa i ca 40 minuter - tills degen blivit dubbelt så stor. Under tiden hämtar man:

400 g Björnbär - om de är frysta kan man sprida ut bären på ett fat så att de hinner tina lite.

2 späda stjälkar rabarber - som skärs i små bitar.

Vi har i vår trädgård två sorters rabarber - den jag använde i det här fallet var mycket tunn i stjälken - så de två stjälkarna motsvara ca 10 cm av den mera vanliga sorten man hittar i affären.

Baka ut degen på bakbordet och knåda igenom den ordentligt några gånger, som min gamla hemkunskapsfröken brukade säga att baka vetebröd ska kännas som ett pass på gymmet.

Kavla ut degen i en fyrkant som är cirka 1 cm tjock. Bred ut rikligt med margarin (ca 20 g) på degen, sprid ut bären raberbern på den smörade degen. Mosa en lagom andel av bären.

Nu rullas degen ihop till den sorts längd man vill ha. Skär lite skåror mm.

Nu ska längden få ligga och jäsa ytterligare 30 minuter under en handduk.

Sätt på ugnen på 200°C.

1 ägg rörs ihop i en kopp

1 dl valnötter hackas

Pensla längden med ägget och strö över de hackade valnötterna. Ställ in i ugnen och grädda i 15-20 minuter.

Resultatet blev väldigt gott -det var mycket björnbär - blev mer som syltfyllning - så mängden bär kan man antagligen minska utan att resultatet blir lidande.

Estetik och ingenjörskonst

Har läst Lasse Brunnströms bok om den arkitektoniska utvecklingen hos svenska vattenkraftverk.

Fascinerande att få följa en intressant del av industrihistorien. De första kraftverken byggdes ofta i närheten av våra bruksmiljöer och präglades således av deras formspråk.

För att visa på vattenkraftens status och betydelse i början av 1900-talet så utformades kraftverken som monument över sin tid med mycket påkostade exteriörer och interiörer.

I och med kommersialiseringen samt att allt mer avlägsna platser utvecklades så avtog pampigheten och övergick i mera ordinära industribyggnader i utbyggnadens slutskede under 50 och 60-talet.

Brunnströms bok är fylld med bilder, skisser och ritningar och är mycket snygg i upplägget och rekommenderas varmt till alla som önskar en tidsresa tillbaka till 1900-talets början.

Joseph Beuys 1921-86

fascinerar mig. Tills helt nyligen var han mig så gott som obekant.
En tysk skulptör och performance-konstnär med ett stort engagemang.

Han ansåg att varje människa var en konstnär - men att allt inte var konst. Han lär ha vänt sig mot Duchamp som använde vardagsföremål, tex pissoarer, mest för att provocera utan någon djupare analys i bakgrunden.

Han bildade ett antal partier som skulle skapa en ny politik och under sin tid som proffessor skapade han ett "antiuniversitet". Hans bild om varje människas inneboende potential som kreatör och entrepenör gick stick i stäv med den traditionella undervisningsformen.

Efter att ha läst Lasse Ekstrands 'Varje människa en konstnär' måste jag säga att jag hemskt gärna vill veta mer - boken är skriven på tvären - utan för mig en klar röd tråd - stimulerade för min något teknokratiska hjärna som normalt sett stöter på linjära historier.

När jag ibland bläddrar igenom konstteoretiska böcker utan bilder brukar det förundra mig att man försöker beskriva något väldigt visuellt bara med text - skrattade gott när Ekstrand själv konstaterade att ett av hans resonemang kan bli svårt att följa utan att man har konstverken framför sig.

Ekstrand är lektor i sociologi och fokuserar på hans idéer om samhället och konsten. Har ibland lite svårt att följa hans resonemang - hänger kanske ihop med den kåserande formen. Några utvikningar stör mig - tex när han kritiserar högskolesystemet för stelhet/enkelspårighet samtidigt som den konsthistoriska institutionen får en känga.

Inspidus idag!

Jag blev inspirerad av Jens Lapidus som höll föredrag på Gävles bibliotek idag. Han höll ett hyfsat högt tempo - något som han även eftersträvat i språket i sina böcker.
Han berättade att han använde skrivandet som en ventil för att hantera det han upplevde inom domstolsväsendet i Stockholm. Man behöver verkligen en ventil som också kan vara en possitiv energigivare. För mig har målandet varit en viktig ventil för att få balans i tillvaron tillsammans med jobbet.

Choklad och jordgubbskaka

Smörj och bröa en form med passande form och storlek ~1 1/2 l och sätt ugnen på 175 °C.

Smält 75 gram smör och ungefär 200 g frysta jordgubbar. Mosa jordgubbarna med en gaffel då de tinat.

Medan smör och jordgubbsblandningen svalnar vispar man 2 ägg och 2 dl socker poröst. När smeten är riktigt vit rör man ner 3 dl vetemjöl, 1 msk av finaste kakao och 2 tsk bakpulver.

Rör i smöret och jordgubbarna. Tillsätt ungefär 1/2 dl mjölk - lite beroende på hur mycket vätska jordgubbarna gett ifrån sig.

Grädda kakan i ca 45 min.

Den nya världen blir till

Har läst Dennis Lehanes bok Ett land i gryningen. Man dras in i en historisk skildring som utspelar sig medan de sista striderna under första världskriget fortfarande pågår i Europa.
Handlingen kretsar kring två män en irländare med en lysande framtid inom polisen och en afroamerikan på flykt undan maffian.
Amerika är en smältdegel med folk från hela världen och med det stora nya antalet invånare som kommit från Europa gör att olika idéer blandas med varandra.
Jobbet som polis är hårt och slitsamt och poliserna i Boston har fått avstå från löneförhöjning från början av 1900-talet, så Danny dras långsamt in polisgillet som kämpar för polisernas rättigheter. Men ska man kunna bilda en fackförening? Att gå ut i strejk är iallafall otänkbart!
Romanen ger en mycket gripande bild av de inblandande personerna och man får en förståelse för hur amerika fick mycket av sin identitet varför man blev så rädd för bolsjeviker och kommunister.
Personligen tycker jag att mitten av boken är lite lång, visst spännande och fascinerade men det är också mycket annat. Det var dock värt att hålla ut till slutet som escalerar till ett veritablet fyrverkeri - härligt!

Hero från Alexandria

På villovägar i nätets virrvarr stötte jag plötsligt på Hero (alt Heron) . En grek i Alexandria som strax efter förr-förra milleniumskiftet, dvs 100-200 år efter kristus fördelse, beskrev en massa fantastiska tekniska uppfinningar.
Mest bestående har kanske hans brandpump blivit även om hans ångmaskin kanske är mest känd. Bland det roligaste är hans vinddrivna orgel - undrar om den roade den romerska ungdomen på nattklubbarna.

Ska testa några av hans fontäner vid tillfälle - intressant att veta hur mycket matematik som krävs för att få dessa att fungare. Eller rättare sagt vad man visste om vätskor och flöden vid den här tiden.