Doctore

Nu kan man lägga sitt stora arbete åt sidan - titulera sig Doktor Plurrban. Det känns väldigt skönt - att slippa tänka på sin avhandling var dag utan att kunna få göra lite andra roliga saker.

Tankens bilder

var namnet på en utställning på Bildmuseet från 1997. På en genomresa som inkluderade ett besök på detta museum förra sommaren blev jag intresserad av utställningskatalogen och nu har jag tagit mig tid att läsa - titta igenom den.
Det finns fortfarande en websida med anknytning till utställningen där man kan se många av bilderna uppdelade i olika kategorier.
Det är fascinerande att se hur bilden utvecklats och i och med att tryckerikonsten utvecklats så har även bilderna blivit mera avancerade. I och med införandet av Gutenbergs tryckteknik separerades bilden och texten från varandra - något som vi först nu med datorernas hjälp med lätthet kan kombinera som vi vill. Informationen i bilder fick samlas på planscher i en separat billaga. De tidiga trädtrycken tillät inte så fina detaljer i bilderna och trät förändrades under tryckning varför också bilderna blev olika från upplaga till upplaga.
Fokus ligger på den tryckta bilden och dess utveckling därför känner jag att en del av det idéhistoriska materialet är lite tunt när pionjärer som Brunelleschi och da Vinci varken representeras av bilder eller nämns i essäerna runt bilderna.

Vandring i Pompeji

Har läst Furuhagens Pompeji Bakom ruinerna och fått tillfälle att drömma mig tillbaka till Sorrento bukten.
Eftersom jag varit där mitt i sommaren kommer jag ihåg hettan - man saknar de parasoll och markiser som satt uppe under romartiden. Vill minnas att Herculaneum var ett behagligare besök - inte så överdådigt stort samtidigt som husen var mer välbevarade. Kanske skulle man åka dit under hösten för att lättare ta in hela Pompeji.
Tycker om Furuhagens berättarstil som jag minns från hans historiska (hoppas ni ursäktar ordvitsen) tv-program från slutet på 70-talet. Sammarbetet med Hasse och Tage har satt sina spår och han kan verkligen underhålla sin publik.
Bland det mest intressanta i boken tycker jag var insikten i rommarnas liv och att man tex inte ansåg akademiska yrken vara värda något (förutom retorik som behövdes för en karriär i politiken) och således rådde det en brist på läkare, arkitekter, lärare och jurister i det rommerska riket - det är då man blir förundrad över att det kunde vara så länge och behärska en så stor del av världen.

Historiska hjältar del 2

Har efter en lång insnöad period ägnat mig åt lite historisk födjupning och läst Tokatys förnämliga A history and philosophy of fluid mechanics.
Bäst tyckte jag om första halvan där man får veta hur mekanikens lagar för vätskor utvecklats från antikens dagar till slutet på artonhundratalet då man fastlagt grunden.
Den andra halvan ger en värdefull inblick i utvecklingen inom delar av aerodynamiken - här gör den snabba utvecklingen att bara ett begränsat utsnitt hinns med - men speciellt kopplingen till utvecklingen i öst är intressant att få en bättre inblick i.

Lakritsrot

Köpte lite lakritsrot idag - så här visst den lilla samling atomer som bildar denna underbara smak.

Don Carlos

Karl den V har tröttnat på att styra riket där solen aldrig går ned och abdikerat. Efter att han abdikerat blir han munk i San Juste.

Hans son Filip II har tagit över Spanien och Flandern och verkar ha varit mycket misstänksam mot Lutheranerna uppe i Flandern och plågat dem med hårda pålagor. I storpolitikens virrvarr har Filip gift sig med sin son Don Carlos fästmö, antagligen för att hans kvinnliga kusiner tagit slut.

Detta tär hårt på Don Carlos som vill återförenas med sin Elisabeth. En vän från Flandern intalar honom att bli hjälte och Flanderns befriare. Han går i klinsch med sin far och slängs i fängelse men hans farfar räddar honom i klostret San Juste (där alla av någon anledning tror att han är ett spöke).

Det är iallafall Verdis version på operascenen. Operan baserar sig på en pjäs av Schiller och tillhör den populära gengren La Leyenda Negra - Den Svarta Legenden. Det var vanligt speciellt i norra Europa att beskriva Spanien - den tidigare stormakten som något farligt och despotiskt.

Den verklige Don Carlos blev faktiskt fängslad av sin far men på grund av en sinnessjukdom. Han dog i fängelset under en hungersstrejk.

Nederländerna fick ingen räddare i Don Carlos och fick vänta ytterliggare 50-talet år innan de lyckades slå sig fria från Spanien.

Det var kul att prova SF:s satsning på opera, men det måste medges att handlingen är lite tung för att riktigt ta in så här en fantastiskt vacker vårdag. Men det är fascinerande att se två män Don Carlos och Markisen av Posa (hans vän) gråta, trösta varandra och så öppet och självklart visa sina svallande känslor.

Don Carlos uppfyller inte riktigt dagens hjälteideal och hans något halvstarriga intryck verkar stämma rätt så bra in på hans riktiga öde. Därför hade det varit riktigt uppfriskande om han verkligen hade blivit Flanderns räddare.

Sammanfattningsvis så kan man säga att SF:s satsning kan vara värt upplevelsen om det är något man hemskt gärna vill se. Hoppas det kommer något lättare utbud, sedan så är det roligt att komma med i tidningen.

Björnbärs & rabarber längd

Så dags för ännu ett recept från experimentköket. Inspirationen kommer denna gång från Maria och Brogyllen.

Redan nu kan man gå ut och plocka lite rabarber så det kan ni börja med.

50 g margarin smältes på spisen

2 dl mjölk blandas ned i det smälta margarinet

1 nypa salt tillsätts blandningen.

Låt blandningen bli 37°C. Medan vi inväntar maragarin och mjölkblandningen så kan vi ta:

7 dl mjöl

1 dl socker blandas ihop i en degbunke.

25 g jäst smulas ned i mjölk/margarinblandningen. Rör om tills jästen löst sig.

1 st ägg vispas ned i vätskan.

Blanda vätskan med mjöl och sockret till en smidig deg. Det kan behövas något mera mjöl.

Låt nu jäsa i ca 40 minuter - tills degen blivit dubbelt så stor. Under tiden hämtar man:

400 g Björnbär - om de är frysta kan man sprida ut bären på ett fat så att de hinner tina lite.

2 späda stjälkar rabarber - som skärs i små bitar.

Vi har i vår trädgård två sorters rabarber - den jag använde i det här fallet var mycket tunn i stjälken - så de två stjälkarna motsvara ca 10 cm av den mera vanliga sorten man hittar i affären.

Baka ut degen på bakbordet och knåda igenom den ordentligt några gånger, som min gamla hemkunskapsfröken brukade säga att baka vetebröd ska kännas som ett pass på gymmet.

Kavla ut degen i en fyrkant som är cirka 1 cm tjock. Bred ut rikligt med margarin (ca 20 g) på degen, sprid ut bären raberbern på den smörade degen. Mosa en lagom andel av bären.

Nu rullas degen ihop till den sorts längd man vill ha. Skär lite skåror mm.

Nu ska längden få ligga och jäsa ytterligare 30 minuter under en handduk.

Sätt på ugnen på 200°C.

1 ägg rörs ihop i en kopp

1 dl valnötter hackas

Pensla längden med ägget och strö över de hackade valnötterna. Ställ in i ugnen och grädda i 15-20 minuter.

Resultatet blev väldigt gott -det var mycket björnbär - blev mer som syltfyllning - så mängden bär kan man antagligen minska utan att resultatet blir lidande.