Slow - att leva långsammare

Länsmuseet i Gävleborg visar under hösten/vintern en utställning om Slow Art som sammanställts av Nationalmuseum. Utställningen handlar om konst som tar mycket tid att göra vilket lämnar tid för eftertanke och reflektion i den skapande processen.
På utställningen sålde de boken SLOW Lev livet långsamt av Carl Honoré, som utforskar SLOW som fenomen inom ett antal områden, t.ex. mat, arbete, fritid och stadsplanering.

Boken börjar med att beskriva dagens tidshets och kravet på att allt ska gå snabbare och motreaktioner på det uppskruvade tempot. Intressant är att diskussionerna har återkommit flera gånger ända sedan man började mäta och registrera tid.
Många Slow-rörelser som SLOW-food har sitt ursprung i Italien där man vill värna om det traditionella sättet att leva och målet handlar om att hitta sitt "tempo giusto", rätta tempo.

Härom veckan hade vi en utbildning i ECO-driving med jobbet och där principerna är rätt så liknande som SLOW-driving och det var intressant att se att erfarenheten av ECO-driving är att man förutom att spara bränsle och minska miljöpåverkan faktiskt tar sig fram snabbare (i stadstrafik). Den reducerade farten ger en möjlighet att planera och tänka framåt och framför allt undvika en massa onödiga stopp och inbromsningar.

Det som författaren betonar är att SLOW oftast inte innebär att man jobbar långsammare (eller hårdare) utan att man har ett annat förhållningssätt där man inte låter tiden styra och vara det enda mätbara. Personligen tycker jag att boken gav flera intressanta idéer inom rätt så skilda områden på sådant man kan tänka på i sin vardag.

Sedan kan man säga att Carl Honoré är "ett barn av sin tid" - man misstänker att han befinner sig väldigt långt ut på FAST-skalan. Det finns ett antal exempel, som när han skulle besöka en meditationskurs på fem dagar åker hem efter två, vilket visar att han är fast i FAST-tänket. Nu konstaterar han själv att tempo giusto för honom antagligen är rätt så intensivt men för mig så får det mig också känna att jag har det rätt så behagligt tempo i livet.

India Unbound - resan från frigörelsen till den digitala epoken

Titeln på Gurcharan Das bok India Unbound - The Social and Economic Revolution from Independence to the Global Information Age ger en mycket bra sammanfattning av boken, som ger en mycket personlig beskrivning av utvecklingen i Indien från att landet blev självständigt 1947 (eg. 1942) fram till den digitala revolutionen 1999.

Boken skildrar historien i tre avsnitt, det första hanterar tiden fram till 1965, där utvecklingen dominerades av Nehru och kongresspartiet. Nehru satsade på ett sekulariserat och demokratiskt Indien, där man la grunden för en socialistisk stat med planhushållning. Målet var att bygga upp och genomföra en storskalig industrialisering av Indien.
Det Das menar är det största problemet att man byggde upp en enorm byråkrati med licenser och kontroller. Syftet med licenser var att begränsa att enskilda aktörer blev för stora och styra resurser dit de bäst behövdes. Men utfallet blev att företag hindrades att satsa även när det rådde brist, istället blev licenserna grunden för korruption.
Även höga skyddstullar och importrestriktioner för att skydda den nya industrin gjorde att Indiska produkter som bilar och mopeder stannade i utvecklingen.
Förutom att det drog vänstervindar på alla håll i världen och att många kunde se och fascineras av den starka utvecklingen i Sovjetunionen har Das även ett kapitel där han förklarar att även kastsystemet kan ha haft en betydelse för utvecklingen.
I Indien har handelsmän legat på en relativt låg nivå i samhällskategorin och därför har det aldrig varit eftertraktat att bli rik och framgångsrikt, vilket både förklarar bristen på entreprenörer och dragningen till socialism.

Andra delen skildrar tiden från 1966-91 som inleds av Indira Gandhis regeringsperiod. Das har lite över till Indiras sätt att styra Indien som han anser ökade korruptionen och problemen i Indien. Indira cementerade också Gandhi/Nehru klanens inflytande över kongresspartiet.
Licenser och byråkratin tog sig alltmer bisarra former som hindrade utvecklingen och jämfört med Kina och andra sydostasiatiska länder började Indien hamna långt efter.

Tredje delen som börjar 1991 då Indien under en större ekonomisk kris och stort tryck utifrån, genomförde en hel del reformer som gjorde det mycket lättare för företag att utvecklas.
Att det blivit inom IT som Indien gjort de största framstegen tror Das har att göra med att det inte är "grovarbete" så det passar för alla samhällsskick det är inte heller så inrotat vilka som kan hålla på med IT.

Den sista delen innehåller ett par mer kåserande kapitel om möjligheter och utmaningar inför framtiden. Das tror att Indien kommer att fortsätta att utvecklas och växa, men är orolig för den omfattande byråkratin. Även det politiska systemet som är komplicerat och man byggt in komplexa kvoteringar. Ytterligare något som Das var oroad för var att han såg ett minskat intresse för kunskap och en ökad religiös radikalisering - det var något år före 2001.