Alberti är också tydlig med att konstnären måste vara tydlig med sitt budskap - berätta en klar och intressant historia. Vi pratade om det när vi i helgen som var gick på några gallerier i Vasastan i vår kära huvudstad. Det är svårt att inse syftet med en utställning och de verk man ser utan att ha läst recensionen och hört konstnärens tankar - dvs det berättas ingen historia - bilderna är snarare skissartade minnesanteckningar men det saknas en röd tråd.
Nu var det betydligt enklare på Albertis tid då en uggla kunde visa att hjälten stog under Athenas beskydd, men samtidigt så undrar man om det finns en brist på nya saker att berätta?
En annan aspekt som genomsyrar Alberti är att man så långt som möjligt ska försöka skildra det gudomliga. Det gäller att alltid måla det skönaste, att välja de vakraste delarna för att skapa en helhet så nära det gudomliga som möjligt.
Albertis idéer är starkt färgade av ett katolskt samhälle men jag har på något underligt sätt blivit påverkad av hans resonemang. Man undrar när det som visas idag kommer att mäta sig med sixtinska kapellet - fast det som var konstigt igår Impressionism, Kubism, Surrealism har blivit stor konst idag - så det ska man kanske inte oroa sig över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar