Ordets makt

Jonas berättade om sitt framträdande hos Carina 21:30 för ett par dagar sedan - speciellt då hon ställde fram ett fat med negerbollar ...
Lite senare drog jag mig till minnes en händelse som måste ha inträffat i slutet på 80-talet i Uppsala.
Vi, tre glada ungdomar från en liten by i norra Sverige, går in på ett café i den stora sofistikerade staden Uppsala.
Min vän stegar fram till disken och beställer en coca-cola och en negerboll. -Det har vi inte, säger expediten. Min vän insisterar på att få en negerboll. Expediten fortsätter att envisas med att det inte finns några negerbollar. Min vän pekar nu på negerbollarna. Expediten medger att man har chokladbollar och tillägger att man minsann inte är rasister.
Diskussionen eskalerar och efter ett tag är caféet uppdelat i två delar. En del som sympatiserar med de bokstavligt och bildligt blåögda pojkar från norr som vägrar inse att det skulle vara något rasistiskt med negerbollar och en del som sympatiserar med cafépersonalen som anser att man är rasist bara genom att säga ordet neger.
Till sist fick vi vårt fika - tror att det medlades fram det var en typisk svensk altruistisk lösning - caféet sålde och la en chokladboll på fatet - och min vän fick en negerboll när han betalt och tog fatet.
Personligen tycker jag att det är viktigare hur ett ord används och syftet med det. Det finns ord som hamburgare, schweizare, eskimåsväng och lappkast som aldrig ifrågasätts. Dock bör antagligen det sista döpas om till samekast för att vara politiskt korrekt. Andra ord som negerboll och kärring har någon gång skapats av bästa välvilja men sedan på grund av hur de används förfallit. Kanske borde vi använda sådana ord på ett annat sätt istället för att hitta på nya ord för samma sak?