När jag ser Jacques Tati's film Play time kommer jag att tänka på Momo av Ende. Hulot befinner sig i ett nytt affärsområde vid en ny flygplats. Allting är sterilt - mycket glas man ser in i all kontor. Vi återser samma tekniska detaljer som i 'Åh vilket party' med komplicerade paneler som kan styra hela huset.
Filmen är full av roliga detaljer som hela tiden får en att dra på smilbanden. Samtidigt har man svårt att greppa den smått dystopiska framtidsbilden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar