måndag 25 maj 2009

Don Carlos

Karl den V har tröttnat på att styra riket där solen aldrig går ned och abdikerat. Efter att han abdikerat blir han munk i San Juste.

Hans son Filip II har tagit över Spanien och Flandern och verkar ha varit mycket misstänksam mot Lutheranerna uppe i Flandern och plågat dem med hårda pålagor. I storpolitikens virrvarr har Filip gift sig med sin son Don Carlos fästmö, antagligen för att hans kvinnliga kusiner tagit slut.

Detta tär hårt på Don Carlos som vill återförenas med sin Elisabeth. En vän från Flandern intalar honom att bli hjälte och Flanderns befriare. Han går i klinsch med sin far och slängs i fängelse men hans farfar räddar honom i klostret San Juste (där alla av någon anledning tror att han är ett spöke).

Det är iallafall Verdis version på operascenen. Operan baserar sig på en pjäs av Schiller och tillhör den populära gengren La Leyenda Negra - Den Svarta Legenden. Det var vanligt speciellt i norra Europa att beskriva Spanien - den tidigare stormakten som något farligt och despotiskt.

Den verklige Don Carlos blev faktiskt fängslad av sin far men på grund av en sinnessjukdom. Han dog i fängelset under en hungersstrejk.

Nederländerna fick ingen räddare i Don Carlos och fick vänta ytterliggare 50-talet år innan de lyckades slå sig fria från Spanien.

Det var kul att prova SF:s satsning på opera, men det måste medges att handlingen är lite tung för att riktigt ta in så här en fantastiskt vacker vårdag. Men det är fascinerande att se två män Don Carlos och Markisen av Posa (hans vän) gråta, trösta varandra och så öppet och självklart visa sina svallande känslor.

Don Carlos uppfyller inte riktigt dagens hjälteideal och hans något halvstarriga intryck verkar stämma rätt så bra in på hans riktiga öde. Därför hade det varit riktigt uppfriskande om han verkligen hade blivit Flanderns räddare.

Sammanfattningsvis så kan man säga att SF:s satsning kan vara värt upplevelsen om det är något man hemskt gärna vill se. Hoppas det kommer något lättare utbud, sedan så är det roligt att komma med i tidningen.

Inga kommentarer: