fascinerar mig. Tills helt nyligen var han mig så gott som obekant.
En tysk skulptör och performance-konstnär med ett stort engagemang.
Han ansåg att varje människa var en konstnär - men att allt inte var konst. Han lär ha vänt sig mot Duchamp som använde vardagsföremål, tex pissoarer, mest för att provocera utan någon djupare analys i bakgrunden.
Han bildade ett antal partier som skulle skapa en ny politik och under sin tid som proffessor skapade han ett "antiuniversitet". Hans bild om varje människas inneboende potential som kreatör och entrepenör gick stick i stäv med den traditionella undervisningsformen.
Efter att ha läst Lasse Ekstrands 'Varje människa en konstnär' måste jag säga att jag hemskt gärna vill veta mer - boken är skriven på tvären - utan för mig en klar röd tråd - stimulerade för min något teknokratiska hjärna som normalt sett stöter på linjära historier.
När jag ibland bläddrar igenom konstteoretiska böcker utan bilder brukar det förundra mig att man försöker beskriva något väldigt visuellt bara med text - skrattade gott när Ekstrand själv konstaterade att ett av hans resonemang kan bli svårt att följa utan att man har konstverken framför sig.
Ekstrand är lektor i sociologi och fokuserar på hans idéer om samhället och konsten. Har ibland lite svårt att följa hans resonemang - hänger kanske ihop med den kåserande formen. Några utvikningar stör mig - tex när han kritiserar högskolesystemet för stelhet/enkelspårighet samtidigt som den konsthistoriska institutionen får en känga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar